Nicki's Perspektiv

”Så,vad ska vi äta?”

”Beror på vad du vill ha.”

”Okej,jag tar sallad.”

”Är det allt du vill ha?”

”Och vatten.”

Han nickade och beställde.Mobilen ringde och jag ursäktade mig,jag gick alltså ut.

”Hallå?”

”När är du klar?”

”Vem är det? Är det Bella?”

”Ne det är prinsen av jorden.Men ja det är jag.”

”Bella,jag kom nyss hit,och nej.Jag har inte ens börjat att äta.”

”Jaha,okej.Ring när du är klar.Så plockar vi upp dig.”

”Okej,puss.Hej!”

Sedan la jag på,jag gick sedan tillbaks och låtsades att sms:a med Bella.När jag sneglade mot vänster om mig.Satt Justin och åt med Jaden.Jag mötte Jaden's blick och gav han en vad-gör-ni-här blick.Han viskade till Justin att han kommer snart,och gick sedan förbi mig.Vilket betydde att jag skulle följa med honom.Vi gömde oss bakom en kruka med blommor.Fast den var betydlig större,så att man inte kunde se en.

”Vad gör ni här?!”

”Justin ville att vi skulle hänga,och han kom hit för att Scooter kom hit.”

”Varför?”

”För att Justin upptäckte att han pratade med någon i telefonen,och dom nämnde typ ditt namn.”

”Typ?”

”Jag vet inte,det var Justin som sa det.Och han vill få reda på vart du är och allt sånt.Du vet hur Justin kan vara.”

”Det är ju inte som att jag kände honom före dig.”Sa jag sarkastisk.

”Jaja.”

”Men du har väl mitt nummer?”

Han nickade och undrade varför.

”Ring mig om Justin upptäcker att jag är här eller nåt.Du är min lilla spion kille!”

Han suckade men gick sedan på det.

”Jag går först.”

”Varför det?”

”För att jag är äldre än dig?” Sa jag och reste mig upp.

När jag skulle gå till Scooter's bord.Tog Justin ett tag om min handled så att jag stannade.

”Nicki?”

”Ursäkta mig,jag heter Hannah.Känner jag dig?”

”Förlåt,jag måste ha tagit fel person.”

Jag nickade och accepterade hans ursäkt.När jag återigen gick till Scooter's bord,brände Justin's blickar i nacken.Jag kanske måste ljuga för honom,men det skulle bli bättre.

”Stirrar han på mig fortfarande?”

Han nickade svagt och jag suckade.

”Okej,varför ska jag träffa honom?”

”Det jag sa till dig på stranden.”

”Och det var?”

”Han har slutit att sjunga,vi vill inte göra fansen besvikna.Och jag tror att dom upptäcker snart vad det är som händer.”

”Men-”

”Inga 'Men' tack.Snälla,kan du inte bara göra det?”

”Nej...”

”Snälla!”

”..Okej! Men du får betala för det här.”

”Maten?”

”Nej.”

Han nickade långsamt och drack ur sitt glas.

”Tack för maten,nu måste jag sticka.”

Han nickade och kramade om mig.Jag fick en puss på hjässan och jag bestämde mig för att ringa Bella.Men innan jag gjorde det,sms:ade jag Scooter och Jaden.

Till:Scooter

Från:Mee<3

Ring mig,och säg när konserten är!:)

Till:Jadeen!

Från:Mee<3

Hey,vad ska ni göra sen?:)

Varför skickade jag det där? När jag kom på när det inte finns en 'Skicka inte' var det för sent.Men äh,det är bara Jaden.

Till:Mee<3

Från:Jadeen!

Vaah??! Jag trodde inte att du skulle fråga!;) Ne,inget.Vadå?

Till:Jadeen!

Från:Mee<3

Haha,nee...Inget.

Jag ringde Bella.

”Är du klar?”

”Yupp.Kom och hämta mig.”

”Vart då?”

”Du vet den här resturangen,bredvid Cafét?”

”Ja?”

”Där.”

”Okii,kommer !”

Jag la sedan på och väntade på bilen.

Justin's Perspektiv

Jaden satt typ och flinade hela tiden.Jag tog sedan hans mobil och tittade vad han gjorde.

”Hey! Det är oartigt!”

Jag himlade med ögonen och märkte sedan att han spelade Temple Run.

”Sorry.Men jag träffade en tjej.Hon var ganska lik Nicki.Men hon sa att hon hette Hannah.”

Jaden ryckte på axlarna och spelade igen.

”Kan vi sticka nu?”

”Det var din Idé att komma hit,så gärna.”

Vi båda reste oss upp och betalade maten.Och tog sedan en Taxi hem.Varför vi inte hade tagit bilen,var för att jag kom hit med en Taxi,för att jag inte orkade köra.När vi väl var hemma.Gick vi raka vägen upp till mitt rum och startade Xbox:et.

Hehe...Veet att det skulle komma upp efter skolan! Meen,jag kom hem senare än vad jag hade tänkt.Men här är det! Ääälskar eer!!!<333 

Kommentera.

Justin's perspektiv

”Justin,packa,vi ska till Chicago.”

”Va? Varför?”

”Det är bara Chicago och Los Angeles som du har kvar av Believe Tour.Och vi kommer och hämtar dig om en halv timme.Var klar.”

Sedan la han på.Jag visste inte att vi skulle dit ens.Eller dom hade nog sagt det när jag inte lyssnade.

”Vem var det?”

”Det var Scooter,vi ska till Chicago och New York.Det är bara de som är kvar av Believe Tour.”

Hon nickade och log.

”Gå och packa nu.”

Nu var det min tur att nicka.Jag gick sedan in till mitt rum och packade allt jag behövde.Några minuter senare plingade det till på dörren och jag var säker på att mamma öppnade den.

”Justin,är du klar snart?”

”Ja!”

Jag gick sedan till hallen och möttes av Scooter.

”Jag trodde att du sa att du skulle komma om en halv timme?”

”Vi har bråttom.”

Jag nickade och vi alla klev in bilen.

”Och förresten,Jeremy,Jaxon,Jazmyn ska med.”

”Va?! Ska dom? Vad kul!!”

Han nickade och höll sedan på med sin mobil.

-

”Justin,vakna.Vi är framme.”

”Va?”

Jag tittade upp och såg att vi var på ett flygplan.

”Hur hamnade jag här?”

”Du somnade i bilen och Kenny fick lov att bära dig.”

Jag nickade och väntade tills vi skulle landa.

20 Minutes Later

Jazmyn och Jaxon kastade sig in i min famn och vi kramades länge.

”Får inte jag någon kram?”

Pappa räckte ut armarna och jag hoppade in i hans famn.

”Gud vad det var varmt här,Ska vi inte åka till stranden?”

Vi alla instämde och vi började att ta våra saker och åkte direkt till stranden.Vi parkerade bilen och mamma ville tydligen prata med Scooter,så dom stannade kvar i bilen.

Pattie's Perspektiv

”Hallå?! Vad gör du?! Nicole är här!”

”Jag vet,men vi kan inte svika fansen.Och vi måste försöker att hålla Justin så långt från Nicole som det går.”

”Men,hon står där just nu.”

Jag pekade mot Nicole.

”Ojdå,uhm...Vad sägs om att du försöker att distrahera Justin och jag distraherar Nicole?”

Jag nickade och började att gå mot Jeremy och Justin som höll på med Jaxon och Jazmyn.

”Hej!”

Jazmyn och Jaxon kom springandes mot mig.Jag log och kramade om dom båda.

Scooter's Perspektiv

”Kan jag få prata med dig?”

Hon nickade och ursäktade sig.

”Vad du än gör,skrik inte.Okej?”

Hon nickade en gång till.

”Justin är där borta.”

Jag pekade bort mot Justin's håll och mötte sedan hennes min.

”Vad gör han här?!”

”Han har konsert här,och vi vill inte svika fansen.”

Hon suckade och tittade sedan bort mot Justin's håll.

”Det var ju meningen att vi skulle hålla oss så långt ifrån varandra så gott det vi kan.”

”Jag vet.”

Nu var det jag som suckade.

”Kan du inte bara träffa han en sista gång?”

”Va?! Nej! Varför det?”

”Han har inte mått så bra,och han har nästan slutit att sjunga,och jag tror att det blir bättre om han får träffa dig en sista gång?”

”Jag har andra planer att göra.”

”Som?”

”Golf,fotboll och pingis.”

Man såg direkt att hon var ganska tveksam.

”Kom igen! Vi vet att du inte håller på med det där!”

”Vet du,vi kan väl träffas senare? Och prata mer om det då?”

”Okej,det låter bra.Vart då?”

”Vad tycker du?”

”Vad sägs om att jag tar och bestämmer och så skickar jag en bil?”

”Låter bra.”Sa hon

Jag nickade och och kramade om henne.Vi sa Hejdå och jag gick tillbaka till bilen.

Justin's Perspektiv

När vi klev in i bilen var det som att ett moln hade lagt över oss.Det var helt tyst.När jag tittade runt stranden,och där såg jag Scooter stå prata med någon.Jag klev ut ur bilen med en kikare och riktade den mot Scooter och tjejen.Han kramade om tjejen och gick sedan mot bilen.Jag satte mig snabbt in i bilen igen och tog tillbaka kikaren där den hör hemma.

Till:Jaden

Från:Biebs

Hey bro! Vill du hänga?

Till:Biebs

Från:Jaden

Visst,vart?

Till:Jaden

Från:Biebs

Jag bestämmer,skickar en bil efter dig senare!

Eftersom han inte svarade visste jag att det var okej.

Later at the night

Jag hade fått reda på vart Scooter skulle åka,vilket ledde till att jag bestämde att jag och Jaden skulle hänga där.Jag fixade till mig en aning och åkte sedan dit.Jaden kom inte så lång efter heller.Vi beställde mat och snackade om allt mellan himmel och jord.

Nicki's Perspektiv

Jag virade handduken omkring mig och tog sedan på mig kläderna.

Jag satte mig sedan i stolen och fixade mig.

Håret var plattat och sminket innehöll:BB cream,puder,rouge,läppstift,maskara och lösögonfransar.Outfiten var en high-low klänning,ett par klackar,en guldig väska.Accersoarerna var en mustasch ring och ett par örhängen.Jag,Bella,Sky och Alex ska ut ikväll,och jag ska också träffa Scooter.Så det passade ganska bra.Vi skulle ut och ha roligt bara,och Bella sa också att jag skulle få träffa några av hennes vänner.Vilket ska bli riktigt roligt! Det knakade till på dörren och jag visste att bilen var här.Jag hade redan sagt till mamma och pappa att jag skulle ut på middag med Scooter.Så jag behövde inte äta.Jag tog mina saker och gick sedan ner.Där nere träffade jag Cody,han som tog mig till flygplatsen förut.Jag kramade om honom och han öppnade sedan dörren åt mig.Även bildörren öppnade han.Vi pratade såklart om hur våra liv stod till.Han var en väldig kul och trevlig kille,en kille som man kunde hänga med.När bilen stannade insåg jag att vi var framme och Cody öppnade dörren.Jag tackade och gick sedan in.Jag frågade om Scooter och personen visade mig bordet.

Justin's Perspektiv

Scooter hade inte märkt att jag var här ännu.Och jag hoppades på att han inte skulle märka mig heller.En ung tjej-lik Nicki-kom till hans bord och dom hälsade.

”Vet du att-”

Jag avbröt han och slog till han på armen löst.Jag pekade mot Scooter's bord och hans blick vändes mot dom.

Vart ett litet deep talk där på stranden!;) Haha,känner mig stolt som gjorde klart ett kapitel på 2 dagar!xD Och tidigare  idag ramlade det en kommentar på Chapter 11,och den var såå himla gullig!

Nemen,jag hoppas att ni tycker om det!

Kommentera.

Nicki's Perspektiv

But you make me wanna act like a girl
Paint my nails and wear high heels
Yes you, make me so nervous
That I just can’t hold your hand

”Kan du ta den en gång till?”

Jag nickade och sjöng om den.Jag gillade faktiskt låten,och vi bestämde att vi skulle ta och spela in den på en gång.Jag hade inte fått i mig så mycket på frukosten,men det räckte väl för mig.

”Tack gumman,du kan komma ut nu.”

Han log och jag tog av mig hörlurarna.När jag kom ut,så fick jag höra låten.Pappa gav mig beröm och jag vart generad,men tackade ändå.

”Men vad säger du? Ska det bli en singel,eller ska vi skriva fler låtar,och så kanske vi släpper ett album?”

”Uhm...Hur vill du göra?”

”Tja,ska vi ta det här som en singel,och så får vi se hur det blir.Om det blir större än vi har anat,så kanske vi släpper ett album?”

Jag nickade och log,jag vet faktiskt inte om dom gillar hur jag låter.Men vad ska man säga? Man vet aldrig.

”När ska vi ta och sätta i gång med albumet då?”

”Hur vill du det? Om vi skriver klart ett album nu,och släpper ut Heart Attack där efter.Och så väntar vi några dagar,veckor,hur du än känner.Och när du känner för att släppa ut den,så släpper vi ut den.”

”Jadå.”

Jag log och vi började att sätta fart med albumet.

-

”Okej,vi spelar då.”

Jag,Alex,Sky och Bella körde Just Dance,och såklart skulle dom ta en låt där Justin sjunger.

”Är det Okej för dig?”

”Varför inte?”

Jag log och spelet började.Jag var en gång med Justin och tränade dansen till Beauty And A Beat.Helt random,men han ville att jag skulle lära mig,eftersom han hade fått reda på att jag gick i balett när jag var liten.Efter ett tag,så var det slut,och vi fick se vem som vann.Och såklart var det jag.

”Fusk!” Sa Alex,Sky och Bella samtidigt.

”Vadå? Den är svår!”

Jag flinade och fick en hämnd blick tillbaks.

”Okej,jag ger mig,jag går och lägger mig.”

”Vaa? En enda rond? Och klockan är inte ens 8.”

”Du skojar? Klockan är till och med mer än 8.Den är 12!”

”Jaja,god natt.”

Jag skrattade en aning och gick upp.Byte om mig till pyjamas och kröp ner under täcket.

-

”Hallå! Vakna! Nicole!!”

Jag vaknade till och mötte Bella som stod i sin rosa pyjamas.

”Vad?”

”Jag tänkte att det skulle vara roligt att åka in till stan med Alex och Sky.”

”Vad ska vi göra där?”

”Jag hade planerat att vi skulle kunna åka och bada först,och sedan kan vi åka och äta,sedan shoppa!”

Bella stod där med ett ivrigt leende medan jag suckade och la mig ner igen.

”Snälla!! Snälla!! Du är bäst då!”

Bella kan hålla på så tills kvällen,så jag gav upp.

”Okej! Ge mig en halvtimme.”

”5.”

”20.”

”15.”

”Deal.”

Hon kramade om mig och skuttade sedan iväg till sitt rum igen.Antagligen för att hon skulle göra sig i ordning.Vilket jag också borde göra.Jag klev upp och gick raka vägen till badrummet.

10 minutes later

Jag sminkade mig och tog mina Headset's,mobil och väska och gick sedan ner för att kolla om någon av dom var där.Det var bara Alex och Sky som var här nere ännu.

”Bella! Skynda dig!”

Alex skrek och fick ett 'Jag kommer ner när Nicole är klar' som svar.

Jag flinade och ropade:

”Jag är redan nere!”

”Okej,jag kommer!”

Hon kom senare ner och vi gick till bilen.

”Vem ska köra?”

Jag ryckte på axlarna och Axel slängde nycklarna till mig.

”Du får köra.”

Han log och jag låste upp bilen.

”Okej,vad är dagens planer?”

Sa jag när jag klev in och började att köra mot stan.

”Stranden,sedan lunch och shopping!!”

”Vänta här lite,vi sa inget om shopping?”

Jag flinade och sa:

”Försent för att backa ut.”

Killarna suckade,och jag svängde av vid stranden.

Vi alla steg ut ur bilen och började lägga ut våra handdukar.

Nicki's Perspektiv

”Nicole! Kan vi få prata med dig?”

Jag stannade till och tittade på dörren.Jag höll på att packa upp mina saker,men jag antar väl att dom kunde få prata med mig.

”Okej!”

Jag gick till sällskapsrummet och satte mig i en fotölj.

”Ja?”

”Uhm...Du kanske har frågor om ditt förflutna eller något? Vi vill inte att du känner dig..obekväm.”

”Tja,jag kanske har en fråga ändå.Och nej,jag känner mig inte obekväm.”

”Vad är din fråga?”

Dom log båda två och det smittade väl av sig på mig.

”Varför tog kommunen mig för?”

”Tja,du var den första flickan vi fick.Kommunen här tar familjens första flicka om familjen har brutit lagar.”

”Och ni...?”

”Gjorde det.” Deras min slocknade till och vart sorgsen.

”Men det spelar ingen roll,ni har mig här nu.” Jag log och kramade om dom båda.Sedan började vi prata om hur dom hade det när dom var borta.Efter ett tag,lät dom mig gå och packa upp allting.

”Vänta!” Jag vände mig om och såg pappa.

”Ja?”

”Tror du att du kan gå ner till mitt kontor när du är klar?”

”Jadå,men jag kan göra det nu om du vill.”

”Nejdå! Jag vill inte förstöra för dig.”

”Förstöra vadå?”

”Packningen.”

”Jaha,okej.” Jag log och gick sedan in för att packa upp.

30 Minuter Senare

När jag var klar med att packa upp allting kände jag mig svettig.Jag skulle egentligen gå till pappas kontor,men,jag känner mig äcklig,så jag går och tar en dusch innan jag går ner.

Jag gick sedan ner och möttes av mamma.
"Är du hungrig?"
Hon log alltid,och det gjorde hon även nu.Jag funderade ett tag innan jag kände att jag var sugen på nåt litet.
"Lite." Jag log och hon drog in mig i köket.
"Känn dig som hemma! Det finns jordgubbar i kylskåpet,läsk i-"
"Ett äpple räcker." Jag log mot henne och tog det gröna äpplet som stod på en fruktskål.Jag gick sedan till diskhon och skölde av äpplet.

Jag var på väg att lämna köket,men insåg sedan att jag tyvvär inte visste vart pappas kontor var.
"Mamma,vart är Pappas kontor?"
"Rakt fram,vänster ner för trappan,sedan till höger." Jag nickade och försökte att minnas det hon sagt,jag glömmer saker rätt så fort.Jag lyckades komma ner och svängde in vid höger.Jag tuggade på äpplet och knackade på dörren.
"Kom in."
Jag öppnade dörren och steg in,kontoret var som dom andras bara att den var en aning större.
"Förlåt för att det tog så långt,men jag duschade och sedan kände jag mig hungrig så mamma drog in mig i köket och jag tog ett äpple."
"Det gör inget.Sätt dig ner,vet jag"
Jag nickade och log innan jag satte mig ner på den sköna fotöljen.
"Som jag sagt,jag ville prata med dig."
Jag nickade och fortsatte att tugga på äpplet.
"Jag har hört dig sjunga,och skulle gärna vilja skriva en låt med dig."
Han log och böjde sig fram.Ville han skriva en låt med mig? Jag som inte sjunger så bra,men okej.
"Uhm...Om du vill det."
"Vill du?"
Jag nickade och log.
"Tack,följ med mig."
Jag nickade en gång till och han reste sig upp,samt jag.Han öppnade dörren till ett annan rum och gjorde en gest som tydde på Damerna först.Jag log och gick in,det var en studio han hade här.
"Coolt."
"Visst är det?"
Han flinade och satte sig ner på en svart skinn soffa,samt jag.
"Om vi ska skriva en låt,vad ska den handla om?"
Jag ryckte på axlarna och började att tänka.Men allt jag tänke på var Justin.Hur hade han det? Hur mår han? Jag känner mig hemsk som sa dom orden. "Leta inte efter mig" Åhh!! Jag-.
"Gumman,är du Okej?"
Han knäppte fingrarna framför mitt ansikte och jag vaknade till.

“Jadå,jag mår bra.”

Jag log mot han och fick en förvirrande blick tillbaka.

“Om du vill kan du-”

“Jag mår bra.”

Han nickade och tog ett block och penna.

“Så,har du tänkt ut något?”

“Den ska handla om....Kärlek.”

“Bra idé.”

Jag nickade och tittade på han.

“Vet du vad? Jag kan ta och fundera på hur jag skulle kunna skriva den.Och när jag är klar,så kan jag säga till."

Han gav mig ett leende och han fick ett av mig.Jag gäspade en aning och lutade mig bakåt.

"Gumman,om du är trött,kan du gärna gå upp och lägga dig."

Jag gnuggade mig i ögonen och gäspade.

"Är det okej?"

"Såklart det är,gå nu."

Jag nickade och reste mig upp.Han reste sig själv upp och pussade min hjässa.

"God natt."

"Natt."

Jag gick sedan upp till mitt rum och släckte lampan för att lägga mig.

-

När jag gick ner,så kom pappa springandes ut ur 'källaren'.

"Jag är klar med låten!"

"Har du varit uppe hela natten för att skriva klart en låt?"

"Nejdå!"

Jag tittade allvarligt på han och såg att han hade påsar under ögonen.

"Kanske.Men här är låten!"

Han räckte mig pappret och jag tittade noga på den.Jag läste noga på den och insåg att den var ganska bra,jag nynnade lite och räckte pappret tillbaks.

"Så,vad tyckte du?"

"Den var jätte bra!"

Jag log och styrde stegen mot köket.

"Så vad säger du? Ska vi köra?"

"Jag är jätte hungrig,vi tar det senare."

Sorry,hann typ bara med 2 kapitlar på sportlovet...Anyways,hoppas att ni har haft en bra lov,så syns vi! Puss!:*

Kommentera.

Previously

Mer än så hann han inte säga.För att jag klickade samtalet och efter några sekunder senare
rann det ner flera tårar,även om jag torkade dom,kommer det bara mer och mer.
Tillslut fick jagslut på tårarna eftersom 'Mamma' ropade på mig.
Och jag ville inte att hon skulle se att jag har gråtit.
Så jag gick ner och mötte av en ung man som tittade uttryckslöst på mig. 

Nicki's perspektiv

 ”Du får gärna stanna här om du vill” Phil eller min 'Pappa' var väldigt snäll-Inte för att jag
säger att mamma är elak,för det är hon inte-.Och han jobbade visst i samma bransch som
Scooter gör,musik.Nu slog tanken mig,jag måste till Scooter och säga hejdå och allt sånt.
”Jag måste till Scooter” Och det försvann deras leende. 
”Ok-Okej,nästa flyg går om 1 timme,vi kan säkert betala biljetten”
 ”Tack,och det enda jag vill,är att säga hejdå till dom” Dom nickade förstående. 
”Vi kan väl se om du trivs här? Och om inte du gör det,kan du få stanna hos familjen Braun” 
Jag nickade och log. ”Du kanske vill duscha innan” Mariah log och jag gjorde som hon sa.
Jag gick upp och in i badrummet.Jag slog på duschen och direkt när jag gick in, brändes det i mina sår.
Jag gav ifrån mig ett ljud,men inte tillräckligt så att dom hörde.
Jag försökte att inte skrika,men då och då  gav jag ifrån mig ett litet ljud.
När jag var klar gick jag till Walk In Closhet och valde ut en söt top.
Och ett par blåa High Waisted shorts,och tog sedan på mig ett par vita Converse.
När jag tittade på mina armar där såren var,var det helt rött.

Jag gick in till badrummet och letade reda på bandash och virade det runt armarna.
Och såklart tog jag och tvättade såren innan.
Sedan torkade jag håret och satte upp det i en vanlig häst svans.
Jag letade rätt på ett par solglasögon eftersom det var väldigt soligt här i Chicago.
Jag gick sedan ner och såg att dom fortfarande stod vid trappen.
Bell och Sky hade jag inte träffat,men skulle nog få göra det senare.”Okej,jag är redo”
Deras blickar vändes sig mot mig och alla dom log. ”Vad fin du är gumman!”
Mamma kom och kramade om mig och sedan blev det kram kalas.
Jag skrattade till lite och försökte att krama om alla.
”Haha,okej! Jag tror att bilen är här!”
Pappa skrattade samtidigt och släppte taget. ”Hälsa alla!” ”Det ska jag!” 
Pappa och jag gick ut till bilen och det visade sig att vi hade en chaufför.
Jag flinade innan jag hoppade in i bilen och den började att köra till flygplatsen.
En stund senare var vi framme och jag klev ut. ”Ska du inte följa med?”
”Nejdå,jag stannar här och väntar tills du kommer tillbaka.
Och förresten så kommer det att vara en kille i din ålder och vänta på dig på
flygplatsen när du anländer.Ha en bra resa!” 
Jag nickade och log och började att gå till portarna.Men hur skulle jag in på flyget?
Jag var på väg att vända mig om,men pappas röst hejdade mig.
”En kvinna väntar på dig där inne!”
Jag vände mig och och såg pappa kika ut ur fönster rutan.
Sedan gav jag ifrån mig ett leende och vinkade hejdå.
Jag gick sedan in och såg en kvinna kanske vid35-40 åldern.
”Hej,ursäkta mig.Men min pappa,Phil Jacksson sa att det skulle vara en kvinna
här inne och vänta på mig.Jag ska till New York” Jag log och väntade på svar.
”Är det du som är Nicole Barbara Scarlett Hastings Jacksson?”
”Japp”
”Var vänlig och följ med mig”
Jag nickade och följde lydigt efter henne.Jag klev ombord och satte på mig bältet.
Privat jet,tack och lov!
Annars skulle folk fråga massa saker om varför jag och Harry har gjort slut,och varför jag är 
med Justin hela tiden.
Kaptenens röst fyllde högtalarna och väckte mig ur mitt tänkande.
”Tack för att du flyger med oss Miss.Jacksson.Om du vill något eller undrar om någonting kan
du trycka på den gröna knappen bredvid dig,så kommer det en personal och svarar på din
fråga eller om du vill ha något.Vi landar om 2 timmar.Ha en bra flygtur önskar personalen”
Jag tittade ut och såg att vi lyfte.
När vi var i luften,tog jag av mig bältet och såg mig omkring.Vid bordet,såg jag en telefon.
Jag måste ringa Scooter!
Jag gick fram till bordet och slog numret till Scooter.
”Scooter.” 
”Hej,det är Nicki.”
”Åhh!! Vart är du nu?”
”Sluta fråga det,jag kommer över.”
”Nu?”
”Om några timmar.”
”Okej.Vi väntar på dig.”
”Men,jag kommer inte att stanna.Jag kommer bara att säga hejdå,och så får vi se.”
”Ja-ha.Ok-ej.”
”Jag vill inte göra er besviken,men se till att Justin inte är där.”
”Visst,allt för dig.”
”Tack,hoppas att ni har det bra.”
”Jadå.”
”Jag måste gå nu,hejdå.”
”Hejdå.”
Med dom orden klickade det till.Jag märkte att sömnen kom krypandes.
Jag gäspade till och gick tillbaka för att lägga mig.  ”Miss.Jacksson.Vi är framme.”
Jag slog upp ögonen och såg en kvinna där.Jag nickade och  reste mig upp för att gå.
Som pappa hade sagt,det skulle stå en kille i min ålder i flygplaset.
Jag mötte upp han och det visade sig att han hette Cody.
Vi pratade om en massa saker och det visade sig att vi hade många saker som var 
gemensamt med varandra.Han öppnade dörren till en svart bil och jag klev in.
Han klev sedan in och bilen började rulla till Scooter's hus.
När vi var framme sa han att han skulle vänta ute medans jag gick in och sa hejdå och
packade mina saker.
Jag plingade på och Scooter öppnade dörren på direkten.
Man såg att han hade gråtit,eftersomhans ögon var röda.
”Hej.”
”Kom in.”
Han flyttade lite på sig så att jag kunde komma in.
Bell komspringandes mot mig och hoppade direkt in i min famn på bara några sekunder.
”Jag kommer att sakna dig!!” ”Jag kommer att sakna dig med!” 
En tår rann rann ner på både mina ögon och hennes.
”Lova att du kommer och hälsar på någon dag.”
Vi släppte taget om varandra och just nu såg
jag in i hennes gröna ögon. ”Såklart,ring mig bara.” 
Hon nickade och kramade om mig en gång till.
Carin stod bakom henne och hade tårar i ögonen.
Jag gick fram till henne så fort Bell hade släppt taget.
”Jag kommer att sakna dig.”
”Och jag dig!"
Hon kramade om mig hårt och tårarna sprutade ut ur hennes ögon.
Efter några minuter,så släppte vi taget och dom lät mig gå och packa.
Jag tog fram alla mina resväskor,och började att lägga i alla saker.
När alla kläder var på plats,var det bara smink,badgrejor och hårsaker.
Jag tog fram mina Beauty box's och packade ner allting.
Jag hade ju 3 resväskor och 3 Beauty box's,så sammanlagt blev det 6 väskor.
Dom andra tyckte att det var för mycket,men om allt mina saker ska tas med,
så behöver man 6 väskor för att få i allt.
I dom 2 väskorna hade jag kläder,så det var bara skorna som ska tas och packa.
När jag var klar,såg jag mig omkring.
Sedan jag kanske varit 1,har jag bott här,i samma rum.
Jag skulle sakna allt,men jag kommer tillbaka,en dag.
Jag tog alla mina väskor och gick ner. 

Justin's Perspektiv

 Jag åkte hem för att vila hjärnan lite. ”Gubben,hur är det?” 
Mamma kom fram till mig och gav mig en varm kopp av te. 
”Jag vet inte. Jag vet inte ens vart Nicki är.” 
”Scooter sa att han skulle ringa om dom hittade något.”
”Tänk om dom inte gör det då? Tänk om hon är död?”
”Tänk OM dom hittade spår. Tänk OM hon lever. Allt kommer att bli bra.” 
Jag nickade långsamt och kurade ihop mig i hennes famn.
”Var inte så negativ.Hon är säkert oskadd.” 

Nicki's perspektiv

 ”Hejdå” Jag kramade om Scooter sist.
Vi stod där längre än vi hade trott.
Men någon gång måste vi släppa taget om varandra,och det visste vi båda.
”Hejdå” Jag log och steg sedan ut.Cody hade redan lagt väskorna på plats och det var dags
att gå. Innan jag klev in i bilen,vände jag mig om och vinkade.
Efter att vi hade åkt ett bra tag,så ringde min mobil.
”Hallå?” ”Hej,det är Scooter.” 
”Hej,ville du något speciellt?” 
”Uhm,tja,hur ska vi säga det här till Justin?”
”Lämna över det till mig,han litar nog på mig.”
”Okej,ha en bra resa.”
”Tack tack,ses.” Med dom orden klickade det. Jag ringde upp Justin och på bara efter några
signaler svarade han oroligt. 
”Nicki,vart är du? Är allt okej med dig?”
”Justin,jag mår bra. Jag ringer dig bara för att säga en sak.”
”Och det är?”Jag kunde inte säga dom orden jag skulle,och det tog några minuter innan jag
kunde säga det.
”Leta inte efter mig.” 
”Va? Varför inte? Jag älskar-”
Mer än så hann han inte säga,eftersom jag klickade.
Det var det svåraste jag någonsin har sagt till Justin.Men jag tror att det var bäst så.
Jag fällde några tårar men försökte att torka bort dom. 
”Miss.Jacksson,är du okej?”
”Jag-snyft-är-snyft-okej.” 
”Men det låter inte så.” 
”Det är okej,jag är lite förkyld.” 
”Okej.”Han varade tyst hela resan och bestämde sig för att inte gå längre än så,
vilket jag var glad för.När vi var framme klev vi ut och vi sa förväl.
Jag satte mig på planet,igen.Och väntadepå att den skulle lyfta. 


Justin's Perspektiv 

Jag tappade mobilen då.”Leta inte efter mig”
Orden träffade hjärtat och jag föll ner med knäna först.Kände hon aldrig kärlek?
Visste hon inte vad känslor var?Flera tårar föll ner,
jag visste att om jag skulle torka bort dom,
skulle det komma mer och mer.
Mamma hörde nog när jag tappade mobilen och kom direkt fram till mig.
”Justin! Vad har hänt?” 
Jag skakade bara på huvudet,och svarade aldrig på frågerna hon ställde.
Mitt liv var över,hur skulle jag kunna klara mig utan henne? 
”Åh,gubben-”
”Låt mig vara.” 
”Justin,säger inte så.” 
”Jag säger vad som helst.” Jag ångrade genaste vad jag sa,jag brukade inte säga så.
Jag vände mig om och skulle precis säga förlåt,men hon var borta. 
”Mamma!” Hon svarade inte och jag insåg nyss att jag hade gjort hennes ledsen.
”Mamma! Förlåt!” Jag sprang igenom huset och skrek mamma ett antal gånger.När jag insåg
att jag glömde ett rum,och det var mammas rum.Jag höll på att öppna men hörde att hon var
mitt i ett samtal. 
”Så hon är inte död? 
”Nejdå,men hon vill inte att Justin skulle veta.” 
”Okej,men om han frågar då?” 
”Jag vet inte,säg vad som helst,bara om du inte säger det.” 
”Okej,vi hörs.” 
”Mamma.” Hon ryckte till och tittade på mig vid dörröppningen. 
”Ja?” 
”Vart är Nicki?” Hon såg att fundera ett tag innan hon viftade med handen som gest att jag 
skulle gå dit.Jag satte mig vid sängkanten och hon kramade om mig mjukt.
”Jag vet inte.” Hon var ganska tveksam den stunden,men jag valde att inte fråga,för jag vet
att jag kommer att hitta henne.

Ett kapitel! Vet att ni inte fick ett Sneapeak,meen,det skadar väl inte med ett kapitel istället?;)
Nej,men jag ska och bada med min kompis,sååå..Ha det bra!:*
Kommentera.

Previously:

Blodet från armen hade slutat att rinna.Men det värkte fortfarande.Försöker någon döda mig eller? Vad har jag gjort för fel? Tänk om Harry ligger bakom det här? Jag menar,han har försökt att nå mig några få gånger,men jag har bara undvikit honom.Det är ju han som har gjort fel.Men,vi gjorde ju aldrig slut.Eller? Vi var isär varandra ganska ofta dom här gångerna.Jag har bara varit med Justin,Hannah och Alfredo.

Nicki's Perspektiv:

En till man kom in och bad den andra att lämna rummet.Han satte sig på huk och tittade på mig.

”Kom”

Jag tittade konstigt på han innan jag svarade.

”Jag har värk i benen efter de här dagarna,jag kan inte gå” Han räckte mig sin hand,jag tvekade innan jag tog emot den.Men knäna ville verkligen inte resa sig upp.Jag gav i från mig ett ljud,men inte för högt.Han bar upp mig istället och sprang som satan ut ur huset och in i en bil.

”Vad vill du med mig? Och vem är du?”

”Det får du veta senare” Han svängde in på en grusväg,och jag suckade.Efter ett tag svängde han in på n gård,en väldigt fin gård faktiskt.

”Välkommen!” Han öppnade bildörren på min sida och hjälpte mig upp.Benen kunde gå lite,men ändå lite värk.När vi kom in,kändes det som att jag var hemma.Eller kanske inte hemma på riktigt,men det var lika stort som hemma hos mig.Han drog in mig i köket och bad mig att sätta mig ner.Han fyllde ett glas med juice och lät mig dricka det.

”Vem är du? Och vart är vi?” Jag drack upp det sista och hörde att han flinade.

”Du är i Chicago,du är hemma!” Jag tittade förvirrat på han och märkte sedan att han sa Chicago.

”CHICAGO?!”

”Hey,lugna dig sis”

”Vad menar du med att jag är hemma?”

”Eftersom du inte kom ihåg det,kommer jag själv att säga det”

”Kör på”

”Du heter Nicole Barbara Scarlett Hastings Jacksson,kommunen tog dig när du ungefär var några få månader....” Han berättade allt och jag satt där med en öppen mun.

”Och förresten,jag är din bror” Han gav ifrån sig ett leende men försvann lika fort som den kom.

”Är du inte glad?”

”Vem är min biologiska mamma?”

”Mariah Hastings,hon borde vara hemma snart”

“Min pappa?”

“Phil Jacksson”

“Har jag några syskon förutom dig?” Han nickade och jag väntade på svar.

“Åh,uhm..Bell och Sky”

När jag hörde namnet 'Bella' fällde en tår ner.Jag saknade Bell! Undra om hon visste vart jag var.

“Vem döper-”

“Mamma gör”

“Hur visste du att jag skulle säga det?”

“Många frågar det,till och med pappa” Jag nickade långsamt och tittade ut genom fönstret.En Range Rover kom in på gården och en ung kvinna kom ut.Skulle kunna gissa på att det var Mariah.Inte så långt efter,öppnades dörren,och in kom Mariah.

“Alex,vad är det för-” Hon slutade att leta i väskan och tittade storögt på mig.Jag vände blicken mot fönstret.

“Nicole Barbara Scarlett Hastings Jacksson,är det du?” Jag vände min blick tillbaks och reste mig upp,samt nickade och avfärdade ett leende.

"Åhh!! Jag har saknat dig så mycket gumman!!" Hon kramade om mig hårt,men det var ändå skönt och mjukt.Hon snyftade till och stryckte handen över min rygg.Jaq valde att krama henne tillbaks,eftersom hon verkar vara min biologiska mamma.Hon släppte taget om mig och tittade på mig,en stor glimt i hennes ögon visade kärlek.

"Kom! Jag ska visa dig ditt rum!" Hon gav ifrån sig ett stort leende,hon tog mjukt min hand och gick upp för trappan.Lydligt följde jag henne och in i ett vackert rum.

"Här är din Walk In Closhet.Och här är ditt badrum"

Jag tittade mig runt och var överraskad att hon visste vad min stil är.

"Hur visste du att jag kunde ha dom här kläderna? Och hur vet du att det min stil?" Hon tittade bak på mig-för att hon stod i badrummet- och jag mötte hennes blick.Hon gick fram till mig och vi satte oss i den mjuka sängen.

"Jag är chef för en modeföretag,och har oftast sett dig i tidningar.Jag har ju kollegor som kan titta på vilken storlek och stil du har."Hon log och kramade om mig en gång till.

"Jag ska låta dig vara nu" Hon pussade min hjässa och gcik till min dörr.

"Kan jag låna telefonen?"

"Såklart du kan,kom" Jag följde med henne och insåg att telefonen stod på ett bord i sällskaps rummet.

"Tack" Hon nickade och försvann till nedervåningen.Jag slog nummret till Scooter,jag var förvirrad,jag vet inte om jag ska kalla Scooter pappa eller inte,och jag vet heller inte om jag borde kalla Mariah för mamma.Jag har inte ens träffat eller sett min pappa!

"Hallå?" Jag väcktes hur mitt tänkande och lyssnade på den rösten jag har levt med i några år.

"Hej"

"NICKI,ÄR DET DU?"

"Ja" Jag hörde i bakgrunden att han ropade på Carin,Justin,Bell och Hannah.

"NICKI!!"

"Ta det lugnt,jag har det bra"

"Vart är du?"

"Det kan jag inte säga,meen...Jag kan Skypa med er istället,okej? Hejdå!"

Jag la sedan på och tänkte att turen var att den ringde från okänt nummer.Annars hade han tagit och ringt FBI eller polisen och spårat nummret.Jag gick sedan ner och tittade vart Alex höll hus.

"Alex?" Jag upprepade det några gånger men gav sedan upp.Jag vände mig om och mötte Alex bruna ögon.Jag ryckte till och tittade förskäckt på han.

"Kan jag låna eran dator?"

"Hey,du behöver inte fråga om saker,det är bara att ta" Han log och kramade om mig.Jag nickade och gick upp för att leta reda på en dator.Det stod en blå Macbook på mitt vita skrivbord så jag antar väl att den är min.Jag tog den och gick till sängen.Jag loggade in på Skype och såg att Scooter hade ringt oräkneliga gånger.Jag himlade med ögonen och ringde upp han.Efter några få signaler,svarade han.Det var som att han hade suttit vid datorn och väntat på att jag loggade in.

"Nicki,vart är du?"

"Jag är faktiskt i ett hus"

"Jag vet att du inte är så dum"

"Jag har det bra,var inte orolig"

"DU ÄR MIN DOTTER! SÅKLART JAG-"

"ADOBTERADE DOTTER!" Han tystnade till och tittade på mig.

"Hur visste du det?"

"Kan jag inte säga,varför har ni inte sagt det?!"

"För att vi inte ville att du skulle veta det"

"Och varför inte det?"

"Om vi gjorde det,skulle du må dåligt och tänka på att din familj inte ville ha dig"

En tår rann ner,men jag torkade den snabbt.

"Jag måste gå"

"Nic-" Mer än så hann han inte säga.För att jag klickade samtalet och efter några sekunder senare rann det ner flera tårar,även om jag torkade dom,kommer det bara mer och mer.Tillslut fick jag slut på tårarna eftersom 'Mamma' ropade på mig.Och jag ville inte att hon skulle se att jag har gråtit.Så jag gick ner och mötte av en ung man som tittade uttryckslöst på mig.

Okii! Måste lägga mig nu,eftersom jag ska upp klockan 7 imorgon! Yay!! (Notera sarkasm) But here you have! 

Kommentera.